Deppig dag
Hej Bloggen!
Johanna här, sitter och funderar på brevet som jag ska skriva till ett Hospice i England. Det går rätt så trögt om jag ska vara helt ärlig.
Den här dagen har gått otroligt segt för mig i skolan. Jag har varit deppig hela dagen. Varit nära på att börja gråta så fort jag öppnat munnen. Känns så fånigt att gråta när man sitter i klassrummet. Först förstod jag inte varför jag var så nere men efter ett tag kom jag att tänka på vilket datum det var och då förstod jag. Min pappa gick bort den 30:e September. Varje år när det datumet närmar sig blir jag så otroligt nere. Kan börja gråta för allt.
Det är så jobbigt med människor som inte förstår vad man går igenom. Men det är ju klart att det måste vara svårt för andra att förstå om man inte varit med om något liknande själv. Om alla bara kunde känna den sorg och smärta man känner när man förlorat någon som står en så nära, alldeles för tidigt i livet, då tror jag att man skulle kommit på ett botemedel mot cancer för längesen.
Det som behövs idag för att hjälpa cancersjuka är pengar men framförallt människor som bryr sig.
Ibland tvivlar jag på om jag verkligen kommer klara att ha cancer som ämne på projektarbetet, det är så tungt. Men om detta arbete kan få folk att vakna är jag mer än beredd att genomföra det.
Kramar
