Helt fel...
Det här med projektarbete är någonting ingen av oss gjort förut, så vi har ingen aning om var vi ska börja. Vår handledare sa då att vi skulle börja med att ringa runt. Helt fel! Man kan ju inte ringa folk när man inte riktigt vet vad man ska säga...
Så nu kommer jag med den nya planen som jag ska presentera för flickorna imorgon:
Steg 1 - kontakta Englands alla barnhospice och få en inbjudan till att komma. Alltså, ta reda på VILKET HOSPICE!
Steg 2 - kontakta tidningar (Dagens nyheter, Svenska Dagbladet m.fl.) och boka intervju, för med publicitet kommer sponsorer
Steg 3 - hitta sponsorer (vår potentiella sponsor, alternativt Barncancerfonden)
Jag har spenderat hela helgen med att ligga sjuk med feber, men nu är jag på fötter igen och alldeles nyss skrev jag ett sk "telefonmanus", dvs ett manus för exakt vad jag ska säga när jag ringer till folk. Hittills har det varit osammanhängande svammel (klart att man blir vidarekopplad...) men nu kommer nya tider! Här följer en del att mitt manus:
England är ett av Europas mest framgångrika länder vad gäller vård av döende cancersjuka barn och vi har fått kontakt med ... och blivit lovade att få komma dit och se hur de arbetar och hur de blir finansierade. (Vi har även fått kontakt med tidingen.....)
Ifall de frågar: - Vad är hela syftet med arbetet?
- Vi vill veta varför det fungerar så bra i England och vad vi kan lära av det.
(Alternativt: - Varför vill ni vara med i tidningen?
- Vi vill att hospiceverksamheten för barn i Sverige ska bli bättre och vi undrar om ni skulle
vara intresserade av att skriva en artikel om vårt arbete för att åstadkomma detta.)
Nu ska jag gå och tänka lite mer på det här och diskutera med mina överordnade! ;)
Vi är på gång!
Nuu börjar det hända lite saker, äntligen. Saker börjar äntligen falla på plats. Idag har vi ringt runt lite, bland annat till Lidingö Tidning (angående en intervju) och Monica Selin (från KD som la fram förslaget om Hospice för barn). Tyvärr fick vi inte tag på Monica men Lidingö Tidning sa att de skulle återkomma så snart de kunde till oss.
Vi har även fått en potentiell sponsor, YAY! Det vi nu måste ordna är så att denna sponsor ska kunna få ut någonting av att sponsra oss (det räcker tydligen inte med att man stödjer barn med cancer).
Vi har även kommit på en idé om hur vi ska samla in pengar i förmån till cancersjuka barn!
Kram Johanna
I tidningen
Imorgon är det fredag igen, eller som vi kallar det: ringa-massa-människor-fredag.
Imorgon har vi bland annat (bland andra) planerat att ringa vår kommuns egen tidning! Vi söker att få lite publicitet då det kan gynna både vår blogg, vårt arbete och framförallt våra sponsorer då dessa kommer att nämnas med all positivitet som finns att hämta.
Vi hoppas på att få boka en intervju och därpå få vår egen lilla artikel.
Önska oss all lycka! :)
(Men har vi några sponsorer än?)
Nej, men vi har en potentiell sponsor som vill ha mer än bara en omnämning på bloggen och i själva slutprodukten, så vi slår på stort! Vi slår på tidningen!
Deppig dag
Hej Bloggen!
Johanna här, sitter och funderar på brevet som jag ska skriva till ett Hospice i England. Det går rätt så trögt om jag ska vara helt ärlig.
Den här dagen har gått otroligt segt för mig i skolan. Jag har varit deppig hela dagen. Varit nära på att börja gråta så fort jag öppnat munnen. Känns så fånigt att gråta när man sitter i klassrummet. Först förstod jag inte varför jag var så nere men efter ett tag kom jag att tänka på vilket datum det var och då förstod jag. Min pappa gick bort den 30:e September. Varje år när det datumet närmar sig blir jag så otroligt nere. Kan börja gråta för allt.
Det är så jobbigt med människor som inte förstår vad man går igenom. Men det är ju klart att det måste vara svårt för andra att förstå om man inte varit med om något liknande själv. Om alla bara kunde känna den sorg och smärta man känner när man förlorat någon som står en så nära, alldeles för tidigt i livet, då tror jag att man skulle kommit på ett botemedel mot cancer för längesen.
Det som behövs idag för att hjälpa cancersjuka är pengar men framförallt människor som bryr sig.
Ibland tvivlar jag på om jag verkligen kommer klara att ha cancer som ämne på projektarbetet, det är så tungt. Men om detta arbete kan få folk att vakna är jag mer än beredd att genomföra det.
Kramar
Telefonist på heltid?
Idag är det fredag och vi har fått mycket gjort idag! Satisfied!
Först och främst skrev vi en form av "mindmap" över hur vår uppsats ska se ut. En uppsats är något som måste ingå i hela projektarbetet. Antingen väljer man att göra en praktisk del (tex. insamling och utställning) och en teoretisk del (uppsats) eller så skriver man bara en teoretisk del. Så hur man än väljer kan man inte undgå uppsatsskrivandet.
Så här ser vår mindmap ut:
Projektarbete - Mindmap över uppsats
- Inledning: Fakta och statestik
- Berätta om problemformulering och tillvägagångssätt
- Berätta om upplevelser och uppfattningar från England
- Berätta om läget och planerna i Sverige
- Jämför
- Ta upp problemformuleringen och frågeställningarna
- Orsaker, konsekvenser
- Slutsats
Denna mindmap har vi kladdat ner för att få någon form av överblick på hur det hela kommer att se ut. Småjusteringar kommer antagligen göras. (Det gäller det mesta i vårt arbete.)
Det andra vi gjorde var att ringa ringa ringa massa massa massa människor.
Vi började med att ringa till Axel N. Anderssons Testamentesfond (ARUF) men det enda de kunde göra för oss var att koppla oss vidare. Om jag inte minns fel blev jag första kopplad till Statshuset (?) och sedan blev jag kopplad till vår kommun och sedan fick jag ett nummer till någon som hade på telefonsvararen. Lyckat samtal!
Sedan ringde vi Folke Bernadottes Minnesfond, men de har telefontid, så kommer nog ringa på tisdag eller torsdag mellan 12.00 och 15.00 igen.
Vi ringde faktiskt några till men jag kopplades runt så mycket att jag inte kommer ihåg vilka eller hur många jag pratade med. Men även om det inte gått så bra hittills så är det bara att ta sig i kragen och inte förlora hoppet!!
Kram Ingrid
P.S. Jessika Eriksson (inkorrekt stavning?) ringde mig just tillbaka från kommunen och tyvärr kunde hon inte hjälpa mig nu på en gång. Men hon sa att hon skulle kolla runt och jag gav henne denna bloggadressen :) Det kommer säkert något gott med det lilla (tänker jag hoppfullt)!
Artiklar till att börja med
Hallå där!
Funderade på hur jag ska få tag i politikers åsikter angående hospice för barn här i landet. Att inte tanken "ARTIKLAR" slog mig med en gång.. Ibland är hjärna bra seg.
Så när hjärnverksamheten satte igång så hittade jag faktiskt en hel del. Många artiklar som handlade om diskutionen kring barnhospice. Stryker under viktiga saker i texterna och så. Det står flera gånger om kristdemokraten Monica Selin, "som i en motion till regionfullmäktige föreslår att Västra Götalandsregionen ska utreda om det finns behov av ett hospice för barn och unga och vad som i så fall krävs för att starta verksamheten". Känner att det är en person vi borde (måste) kontakta i vårt arbete.
Ska läsa fler artiklar nu!
/Ingrid
P.S. Detta inlägg skrevs igår, den 17.e september 2009 :) Vet inte varför det inte publicerades.
Greetings from I.
Pratade just med en nära vän om vårt projektarbete för att se vad hon tycker angående Sveriges val att inte ha några hospice. Hon sa (taget ur minnet) följande:
"Just nu ligger ju folk som är i livets slutskede på vanliga sjukhus som några i mängden. Personalen på sjukhusen är utbildade till att bota sjuka, inte följa dem in i döden. Så jag kan tänka mig att personalen har svårt att prata med de döende och inte riktigt vet vad dom ska säga. Det kan ju vara svårt för vem som helst, som inte är utbildad till det, att prata med någon man vet är döende. Därför kan jag tänka mig att hospice är bättre, för att det skapar en tryggare miljö än ett vanligt sjukhus."
*
19.05
Sitter här och läser en massa om hospice i Sverige. Det finns ett hundratal olika palliativa vårdsalternativ i vårt land, men problemet är tydligen att kommunerna inte prioriterar hospiceverksamheten. Diskuterar med X via MSN.
19.20
Ja, Sverige har som sagt runt hundra olika alternativ till palliativ vård, men endast för gamla som dör av ålder. Alltså inga hospice för cancersjuka barn (eller dödssjuka barn i allmänhet). Läser just nu att runt 300 barn och ungdomar får diagnosen cancer per år i Sverige och att 3/4 av dessa dör. (Ej från tillförlitlig källa.) Tittar också lite på vad olika partier säger angående vår problemformulering.
19.55
Hittar ingenting än så länge. Det som står om sjuka barn är att det är många som är överviktiga...
Kram Ingrid
Syftet med arbetet
Så, nu till en fråga som de flesta frågar sig och som vi i gruppen även frågat oss själva, "Varför valde vi just cancer som huvudämne till vårt projektarbete?". Jo det är nämligen så att cancer berör så otroligt många människor runtom i världen. Om man tänker efter känner man oftast åtminstone en person i ens närhet som drabbats.
Jag tror att det här projektarbetet betyder lite olika för oss tre i gruppen. För mig är det här arbetet väldigt personligt och också väldigt tufft eftersom min pappa gick bort i cancer när jag var elva. Men jag ser det här som en utmaning.
Det som vi alla tre är överens om dock är att vi vill väcka folks vetskap om cancer. En av de saker vi kommer att göra är att förmedla cancersjuka barns berättelser. För att på så sätt väcka intresset hos människor att göra mer än vad som görs idag för barn med cancer. Men vi vill även öka förståelsen hos människor, det är omöjligt att förstå vad en person med cancer går igenom om man aldrig får höra dennes berättelse.
Vi vill få folk att se vad cancer kan göra mot människor, och hur mycket den påverkar människorna runtom den som drabbats. Sen har vi även som mål att skänka en summa pengar, antingen till ett Hospice i England som kanske inte har det så bra ekonomiskt eller till barncancerfonden i Sverige.
Syftet med det här arbetet är också att ta reda på varför England har flera Hospice för barn (en plats för barn i livets slutskede) medan Sverige inte har ett enda. Det kommer bli mycket intressant att få svar på den frågan samtidigt som vi gör allt för att uppmärksamma människor. Bland annat genom att ha en fotoutställning och en insamling.
Nu är vi iallafall på gång och kämpar för att det här projektarbetet ska bli så bra som möjligt!
Kramis Johanna
Unison panik.
Första inlägget. Det hela börjar bra. Vi har alla unison panik.
Men vi tar det från början. Vi är tre tjejer som går sista året på gymnasiet och gör ett projektarbete tillsammans. Vi har då valt ämnet cancer. Men vi måste tydligen solla bland alternativen.
Så efter många dagars sollande har vi kvar barncancer och hospice för just barn med cancer. England är tydligen bland de bästa i världen, med 40 hospice, medan Sverige har noll. Varför är det så?
Vi vet att Sverige har något som heter ASIH (=Avancerad Sjukvård I Hemmet), men det kanske inte är det bästa alternativet för alla.
Vi håller på att söka stipendier nu för att kunna åka till England. Det är första gången vi gör något liknande för oss alla så nerverna är på helspänn när vi klickar på "Skicka" efter "Skicka". Förhoppningsvis får vi svar inom kort kort kort.
Kram Ingrid
